156 sidor, 10,– (2009)
Pekka Ervast
Matteus evang. kap. V, VI, VII
Orsaken, varför jag gav mig in i ett skenbart så otacksamt arbete, är min tro och övertygelse, att Bergspredikan är mycket litet – ja knappast alls – känd inom kristenheten. Otvivelaktigt har man läst den otaliga gånger både högt inför åhörare och sakta för sig själv, men få ha läst den forskande, begrundande, med förståelse.
Bergspredikan är världslitteraturens klarast lysande pärla. Bergspredikan är den egentliga kristendomens och den sanna kristlighetens framställning och måttstock.
I Bergspredikan har Jesus själv förklarat för oss, vad som är kristendom och på vilket sätt en kristen bör leva och förhålla sig, vilka bud han bör följa och huru han skall tjäna Gud.
”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min himmelska Faders vilja, Hans, som är i himmelen ”, säger Jesus i slutet av sin bergspredikan.
Som kristna har vi för det mesta nöjt oss med att anropa Jesus som Herre, Mästare och Frälsare, och glömt att uppfylla himmelska Faderns vilja. Vilken uppfattning vi än må ha om himmelriket, så kunna vi sist och slutligen dock icke påstå, att vi förtjänat det. Enligt Jesu ord få vi stanna utanför detsamma.
Om det är ett liv efter döden, så blir vi inte delaktiga därav. Om det är Guds rikes förverkligande på jorden – såsom vi ideligen ber i bönen ”Fader vår ”, – så har vi icke förverkligat det. Vi har icke kommit in i himmelriket.
